Stadsdelen Grünerløkka

Grünerløkka (även stavat  Grünerløkken) är en stadsdel i Oslo som många svenskar har bosatt sig i. Grünerløkka var länge ett klassiskt arbetarklassområde, men under den senare delen av 1900-talet började området genomgå gentrifiering och idag beskrivs det ofta som ett “hipster-mecka” eftersom det har öppnat så många caféer, restauranger, butiker och andra verksamheter som huvudsakligen frekventeras av medelklassen. Jämfört med resten av østkanten är prisläget generellt sett högre i Grünerløkka och bostäderna tenderar att vara mer eftertraktade.

Ett exempel på en av dessa nyare verksamheter som dykt upp sedan Grünerløkka börjat gentrifieras är jazzklubben Blå, som på söndagarna förvandlas till en loppmarknad. Många lokala Oslo-musiker spelar på Blå och här kan man få höra musik som definitivt inte dyker upp i de stora reklamradiokanalerna. För att nå Blå, ta till höger vid den graffitimålade byggnaden på Møllerveien och sedan vänster in i den smala gränden där det hänger en kristallkrona. Blå ligger vid den smala bron vid kanalen.

Ett hipster-mecka skulle inte vara ett hipster-mecka utan ett lokalt mikrobryggeri, och i Grünerløkka ligger Schouskjelleren Mikrobryggeri som även fungerar som pub och serverar lager, ales, bitters och stouts. Mest berömd är Olso Special Bitter. Schouskjelleren mikrobryggeri och pub ligger i en källarlokal i den byggnad som en gång i tiden användes av Schous Bryggeri på Trondheimsveien.

Exempel på landmärken och verksamheter som ligger i Grünerløkka

  • Sportsklubben av 1909
  • Grüner Allianseidrettslag
  • Grünerhallen
  • Blå (Jazzklubben Blå)
  • Black Box Teater
  • Parkteatret
  • Foss Bryggeri
  • Schous Bryggeri
  • Naturhistorisk museum, Universitetet i Oslo
  • Norwegian Resistance Museum
  • Prinds Christian Augusts Minde
  • Kunsthøgskolen i Oslo
  • Einar Granum Kunstfagskole
  • Sofienberg kirke
  • Paulus kirke
  • Kulturkirken Jakob
  • Rodeløkkens kolonihager
  • Sofienberg Park
  • Hallénparken
  • Birkelunden
  • Ankertorget
  • Alexander Kiellands plass
  • Schous plass
  • Rathkes plass
  • Olaf Ryes plass
  • Kathe Lasniks plass
  • Bülow Hanssens plass
  • Carl Berners plass
  • Elisa Platous plass
  • Åmodt bro
  • Ankerbrua
  • Nybrua
  • Grünerbrua
  • Ring 2 (viktig ringled i Oslo)

Förstå Grünerløkka

Grünerløkka blev inte en del av Oslo (som på den tiden hette Christiania) förrän år 1858. Sitt namn har området fått från Friedrich Grüner som år 1672 köpte en kvarn i området från kung Christian V av Danmark.

Under 1800-talet bebyggdes Grünerløkka med arbetarklassbostäder för den växande befolkningen som strömmade in från den norska landsbyggden för att arbeta i staden. Eftersom floden Akerselva går genom området anlades flera fabriker här för att dra nytta av vattnet, och det föll sig naturligt att de anställda bodde i närheten.

År 1861 köpte Thorvald Meyer delar av Grünerløkka och lätt uppföra områdets huvudgata, den gata som numera bär hans hamn. Meyer började sedan sälja av mark i Grünerløkka till förhållandevis låga priser. År 1883 köpte Oslo kommun ett stort fält i området direkt från Grünerfamiljen för 10 000 norska kronor. Detta var upprinnelsen till vad som idag är Olaf Reyes plass, och Olso kommun använde också sin nyanskaffade mark för att bygga en väg mellan Thorvald Meyers gate och Merkveien.

Mellan år 1866 och 1900 ökade befolkningen i Grünerløkka (Paulus församling) från cirka 13 600 till ungefär 22 000. Det kanske inte låter som så mycket, men på den här tiden var Oslo fortfarande en förhållandevis liten stad och det fanns bara fem gator i hela Oslo där det bodde fler än 3 000 personer. Av dessa fem gator låg tre i Grünerløkka: Thorvald Meyers gate, Toftes gate och Markveien.

Under stora delar av 1900-talet fortsatte Grünerløkka att vara ett utpräglat arbetarklassområde som bland annat beboddes av stora skaror fabriksarbetare, men framåt slutet av 1900-talet började området förändras i takt med att studenter, konstnärer och liknande flyttade in i jakt på lägre hyror än vad som erbjöds i mer centrala delar av Oslo. När de väl fanns på plats började även bättre beställda medelklasspersoner med fasta (gärna ”kreativa”) jobb och pensionssparande att söka sig till Grünerløkka och gentrifikationen var ett faktum.